Godkväll älskling! Idag har jag haft date med min kära far. Mannan i mitt liv. 
Jag lagade gräddpasta med soltorkade tomater, fond, vin , champinjoner och kött. Jag dog det var så gott!
Vi drack vin och pratade, sedan somnade jag sittandes. HA For real. Trött tjej!

 

Fast faktiskt så var det inte det jag skulle berätta om jag tänkte mer höra vad ni känner och tycker om riktiga dates. Pratade precis med en kompis som varit på date ikväll och det lät helt fucking fantastiskt. Så avundsjuk!

De skulle bara ta en lunch och sen blev det middag, bio och en drink. Han berättade att han glömde bort tiden helt och var helt trollbunden av daten, att de pratade om allt. Det var så fint, det är så fint! Att en sån sak kan göra en så glad, att få drömma sig bort och glömma tiden för ett tag och bara vara i sitt eget jag.
Pirr, ååh va mysigt med Pirr. Fjärilar. När man hoppar till så fort mobilen plingar till. När man väntar. Stunder där man går mellan att ha panik och överlycklig. Det är ju så fint egentligen, man känner något.

Varför är vi så rädda? Varför har "date" nu för tiden blivit en random pick up på krogen man byter nr med? Ansträngningarna har blivit så dåliga. Ååh jag ska återföra the romance i vardagen igen. Det är bla. därför jag alltid lägger upp maten fint på tallriken och nästan alltid lagar bra mat med mig själv, ska jag inte få romantik med någon annan ska jag åtminstånde ha det med mig själv kan jag tycka. Man ska anstänga sig för sig själv, njuta av de stunder man har. 

Vi har ju glömt bort det där, blivit så dåliga. Är vi inte det? Dåliga på att uppskatta vardagen, livet och små stunder. Att ge presenter, uppskatta varandra och bara våga visa känslor! Vi är så försiktiga, så rädda, vi ska vara så "säkra". Men det är ju för att vi är så osäkra, för vi är så rädda att bli besvikna. Men efter regn kommer solsken och man ska aldrig sluta försöka. Åh fina vänner, bring love back to life!

 

SNÄLLA kan ni inte berätta lite mysiga datehistorier för mig, dela med er? <3